no image

Enköpings historia

I motsats till exempelvis Sigtuna som är den medvetet anlagda staden, har Enköping naturliga betingelser att tacka för sin tillkomst. Enligt Salvius låg staden på ”en mycket behaglig och till en del högländt ort vid Mälaren, mellan två stora och fagra slätter, från vilka en liten å flyter genom staden och sedan till Mälaren”. För högläntheten svarar närmast Enköpingsåsen. De stora och fagra slätterna är däremot påfallande lågländta, till väsentlig del under femmetersnivån. Den sista halvmilen av Enköpingsån är vad som finns kvar av den mälarvik (Svinnegarnsvikens innersta del), som ännu under vikingatiden sträckte sig långt upp mot åsen och gjorde den långa sydänden vattenomfluten. Typiskt nog heter den biten Gröngarnsåsen, (den var den långa smala gröna ”garnet” som delade vattnet).

Enköping folkrikt för 700 år sedan

Till Enköping kunde skärfolk segla med strömming, här kunde lantbor komma åsvägen ner med spannmål, läget var en av naturen given marknadsplats, där Tjugondagsmarknaden (13/1) sägs ha varit den största i Uppland näst Distingen på Islandet vid Fyrisån.
Enköping nämns första gången 1164, då som löping. Stad blev den föst senare under medeltiden. Man vågar nog anta att järnfororna uppifrån Bergslagen bidrog till att platsen blev frekventerad. I varje fall bör här ha varit så pass folkrikt att gråbrödramunkar vid mitten av 1200-talet ansåg läget lämpligt för ett kloster. Gråbröder, eller franciskaner, tillhörde ju den av de två stora tiggar- och predikarordnarna och sökte sig därför till platser som var livligt besökta. Klostret låg på en holme vid Munksundet. Rester efter murarna finns fortfarande kvar. Däremot är holmen för länge sen försvunnen. Landhöjningen, som visserligen skulle ge Enköping mera mark blev också till stort bekymmer, då viken utanför ständigt grundades upp och ställde till krångel för båttrafiken. För bortot 300 år sedan hade Enköping spelat färdigt sin roll som omlastningsplats för bergslagsjärnet.

Bara en kyrka, sade Gustav Vasa

Enköpingsborna hade haft andra problem. Reformationen till exempel, med indragning av klostret, där husen dock delvis fick stå kvar, ett salpetersjuderi inrymdes här under 1600-talet och ett påbud från Gustav Vasa att staden bara skulle ha en kyrka. Man fick behålla den välbervarade Vårfrukyrkan från 1100-talet, men de ungefär samtidiga S:t Ilian och S:t Olof försvann. Upprepade gånger härjade våldsamma bränder, detta de eldfängda trästädernas gissel. Varje gång hade man byggt på nytt efter det medeltida stadsplanemönstret, men efter den stora branden 1799 infördes den rätvinkliga renässansplan som ännu gäller. Dock med bara en bråkdel av 1800-talsbebyggelsen i behåll, kanske ska tilläggas. Från tiden före 1799 finns rådhuset och prästgården kvar, orienterade efter det medeltida gatunätet

Och som jorden här omkring Staden är synnerlig fruktsam at framföda allehanda Köks- och Jordfrukter, hvilka äga en särdeles god smak, fram för dem som växa på andra ställen, så skulle ock denna Stadsens Inbyggare mycket kunna uphielpas igenom hvarjehanda slika Planteringar, hvilka löna omaket och frågas mycket efter i Stockholm, såsom de af ålder plägat.

Citatet ovan är ur Salvii Upplandsbeskrivning 1741, som dock, att döma av listan över de vanligaste förekommande rotfrukterna, ännu inte ansåg pepparrotsodlingenvärd att omnämna. Den skulle emellertid komma senare under seklet och efterhand få en sådan dominans att pepparrotsbladen bredde ut sig över två tredjedelar av trädgårdsjorden. Att man talade om ”pepparrotsstaden” hade sina rimliga skäl.

Enköpingsdoktorn

Man talade också, och med mera reverens, om Enköpingsdoktorn”, öregrundssonen Ernst Westerlund. Westerlund (1839-1924), som blev stadsläkare i Enköping 1867, hade vid sidan om sin medicinska utbildning en naturbegåvning som gjorde honom sällsynt väl skickad att bota nervösa åkommor. Hans rykte gick långt utanför landets gränser. Från alla håll strömmade folk till doktor Westerlunds mottagning, Enköping berättas de här åren ha varit som ett enda stort sjukhus, med patienter inhysta mest överallt. Westerlundska gården, där doktorn bodde och hade sin praktik, är för övrigt ett av de få 1800-talshus som finns kvar i dag.

Den första skiftnyckeln gjordes i Enköping

Samtidigt som ”Enköpingsdoktorn” på sitt sätt gav staden internationellt renommé startade, 1886, fabrikören J P Johansson en mekanisk verkstad som snart skulle bli världsberömd. Visste ni att det var J P johansson som uppfann skiftnyckeln? 1892, för att vara noga, två år efter det att han hade konstruerat den ställbara rörtången. Sedan kom fläkttillverkningen och under första världskriget triplexpendeln som möjliggjorde en bättre arbetsbelysning. Bahco var länge stadens största företag, men flera andra olika branscher har följt efter och gjort Enköping till en industristad av rang.

  • Källa: Uppland – Alf Nordström
  • Comments
  • 0

Sign up for Newsletter

Sign up to get our latest exclusive updates, deals, offers and promotions.