Lokal journalistik till salu

När de lokala gratistidningarna en gång i tiden började dyka upp var affärsidén enkel. Skriv om företag som annonserar i tidningen. Det gick så långt att ”journalister” (=säljare) ringde företag och erbjöd dem redaktionellt utrymme om de i gengäld annonserade i ”tidningen”, som ju egentligen var ett annonsblad.

För att ge legitimitet åt gratistidningarna blandade man upp de artiklarna med seriösa nyhetsartiklar och reportage.

Därigenom uppnådde man en viss trovärdighet och kunde börja göra skäl för namnbytet från annonsblad till tidning.

Läsarna tog tacksamt emot produkten och marknaden för lokala gratistidningar växte. I en del fall blev de så framgångsrika att den etablerade lokaltidningen, som läsarna var vana att betala för, fick problem och tappade läsare.

Unga läsare, som är vana vid att allt ska vara ”gratis”, var förstås nöjda.

Annonsörerna, som var väl medvetna om att värdet av en redaktionell artikel om företaget hade betydligt högre marknadsvärde än en annons, blev lyckliga. De fortsatte visserligen annonsera men började i sin tur ställa krav på att få artiklar och reportage i utbyte.

Seriösa tidningsmakare och journalister blev bekymrade eftersom den här byteshandeln ledde till att deras trovärdighet som kritiska granskare kunde ifrågasättas, liksom deras objektivitet.

Att en journalist på en gratistidning knappast avslöjar en skandal om en annonsör behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

På många orter har därför gratistidningarna valt att hålla sig till samma spelregler som vanliga tidningar. Man låter inte annonsörerna styra innehållet. Därmed kan man behålla sin trovärdighet hos läsarna.

Tyvärr finns det emellertid fortfarande avarter. På ganska nära håll.

I ett i regionen utkommande annonsblad kunde vi i senaste numret läsa två stora ”reportage” om två företagare som samtidigt hade betalt för rejält med annonsutrymme. De är dock bara ett par exempel som ingår i ett mönster som pågått i ett par år.

Frågan är om annonsörerna hade valt att annonsera i bladet om de inte fått reportagen i utbyte?

Det här handlar om journalistik som är till salu.

Ett par frågor som läsarna rimligen ställer sig i sammanhanget är:

1/ kan man lita på journalisternas objektivitet

2/ hade den här artikeln blivit publicerad om inte annonsören beställt den?

3/ vem bestämmer det redaktionella innehållet i tidningen – är det redaktionen eller annonsavdelningen?

 

Vi seriösa journalister ser det som en form av prostitution.

 

Om Roland Nordqvist

Roland Nordqvist, journalist i Enköping sedan 1993. Yrkesverksam i ett halvt
sekel. Även känd som skådespelare. Google+

Kommentarer

  1. Ja, senaste numret visade klart att bladet ifråga drivs som Roland skriver. Någon tidning kan vi inte tala om!

Lämna en kommentar

*