Därför blev jag inte politiker

Jag växte upp i ett hem med en pappa som var engagerad politiker och att undvika influenser från honom var givetvis omöjligt. Han satt som ordförande i fritidsnämnden i min födelsestad och det hade det goda med sig att vi fick fribiljetter till i princip alla idrottsarenor och arrangemang.

Men han var också aktiv i fullmäktige och i diverse andra politiska sammanhang så nackdelen blev ju att man inte såg så mycket av honom alla gånger. Min mamma delade hans ideologiska uppfattning, båda var socialdemokrater, så i ganska unga år engagerade jag mig i SSU och blev till och med ordförande i en avdelning.

Då hade jag emellertid börjat arbeta som journalist och insåg efterhand att det inte var någon bra kombination. Även om jag gjorde mina första år i yrket på en s-märkt tidning så tyckte jag redan då att nyhetsförmedling borde vara så objektiv som det bara går.

Under åren har jag givetvis behållit mitt intresse för politiken men avfjärmat mig från partipolitiken. Jag har, troligen på grund av mitt yrke, kommit till insikten att det finns något gott hos nästan alla partier. Likaväl som det finns ruttna äpplen i de flesta korgar.

Som journalist har jag gjort avslöjanden som inneburit att en centerpartistisk ordförande i en kommun tvingades lämna sina politiska uppdrag. Jag har också medverkat till att en socialdemokratisk ordförande fick göra samma sak. Jag har avslöjat velande folkpartister och nog skakat om även i en del andra partier.

Det hör till det journalistiska uppdraget, enligt min uppfattning. Är något fel så lyft upp det i ljuset. Låt väljarna och allmänheten fälla domen. Eller i bästa fall partikamraterna.

Jag har arbetat som valcoach för centerpartiet i två val, men jag har också skrivit ledare i en socialdemokratisk och två moderata tidningar.

Jag ser pragmatiskt på politiken och är inte så förtjust i partipolitik, där för övrigt gränserna flyttas åt olika håll i takt med tiden.

Men jag gillar många politiker, oavsett partifärg. Jag ser vad de uträttar och uppskattar att de brinner för sin sak.

Enköping har en rad duktiga politiker som jag hyser mer eller mindre beundran för, just på grund av deras engagemang. Men jag skulle aldrig tveka ens en sekund att avslöja någon av dem om jag kom på dem med att göra något som politiker inte bör göra…  (Om det inte fanns synnerligen ömmande skäl bakom agerandet, men det är väl sällsynt?).

Jag har den största respekt för de flesta, men saknar helt respekt för dem som jag anser inte klarar av sitt uppdrag. Framför allt för de som inte har självinsikt nog att tacka nej till ett uppdrag de inte klarar av. Sådana exempel  finns också tyvärr.

Jag har lika stor respekt för Anna Wiklund (m) som för Helena Proos (s). Båda är skickliga företrädare för sina respektive partier. Jag beundrar verkligen Håkan Walls (v) och Magnus Westerlund (mp).  Heikki Tiitinen (kd) betraktar jag (liksom Håkan Wall) som en god vän.

Till och med den politiske vilden och hopparen mellan partier Thomas Rådkvist kan jag ha viss respekt för eftersom han är en ganska duktig retoriker och väldigt stridbar. Han har bjudit oss journalister på många rubriker genom åren.

Jag gillar också Susanna Hedman (mp), en kvinna som är ett levande bevis på att även romer är en del av våra beslutande församlingar. En klok kvinna. Och Jenny Gawelin (fp) visar att det går att kombinera privatliv (med giftermål och barnafödande) med politiskt arbete. Kul också att centern lotsade fram Kenneth Löfthegård (ungefär jämnårig med mig) när Urban Wahlberg lyfte från kommunalrådsposten i halvlek.

Sedan hyser jag viss, lite motvillig beundran, för 95-årige Sverigedemokraten. Evert Skirgård. Han gör förvisso inte mycket väsen av sig och jag gillar verkligen inte hans partis åsikter, men att vara engagerad politiskt vid hans ålder är en bedrift i sig. Jag tycker till och med lite synd om honom eftersom han knappt hör något av det som sägs i församlingen men ändå tar sig dit. Han brukar beklaga sig över att det saknas hörslinga i salen.Roland jobbar ute webb

Om Roland Nordqvist

Roland Nordqvist, journalist i Enköping sedan 1993. Yrkesverksam i ett halvt
sekel. Även känd som skådespelare. Google+

Lämna en kommentar

*